I min lilla värld är det svårt att förstå det jag får höra här varje dag.
Att höra om allt arbete som ligger bakom ett mål mat för dagen. Att höra om våldtäkter och misshandel i familjerna. Att höra, när mamman berättar medans tårarna rinner, hur hårt hon sliter för att ge av det lilla hon har till sin son. Höra det allra värsta.
För mig går det inte förstå. Det går inte att ge en rättvis bild. Men jag har aldrig aldrig mött människor med så stor tacksamhet, trots extrem materiell fattigdom.
Det finaste är att få höra när barnen berättar om sina drömmar.
Och att få se deras glädje när man kramar om dom och bjuder på lite godis.
Hej på dig Becco! Och hälsa Sara! :) Nu har jag uppdaterat mig äntligen, efter en månad! Spännande att läsa om ert afrikaliv ! Glad att du trivs! Vi har precis installerat oss på Nobelvägen nu. MÅste bo nära där ni bodde.. Det känns gött att va tillbaka i Malmö. Fina bilder du lagt upp! Många kramar!
SvaraRaderaFint och sorgligt på samma gång. Tänker på dig. /Alexandra
SvaraRadera