I helgen fick jag förmånen att ha ett samtal med en person som jag beundras utav.
En person som jag nästan hela mitt liv vetat om, men själv inte pratat särskilt
många gånger med. En person som i hela sitt liv har fått kämpa för att få samma
rättigheter som alla andra, kämpa för att få acceptans utav människor hon möter
och ständigt behöva bevisa för andra att hon är fullt kapabel till mycket som ingen
tror att hon är. Hon berättade för mig om hur det är att andra människor tar sig
rätten att bestämma över hennes liv, hon berättade att någon en gång sagt åt henne
att "du är inte en del utav samhällets arbetsmarknad" och hon sa "man ska inte vara
som jag är." Men hon berättade också om den dagen då hon förstod att alla människor
har samma värde. En livssyn som hon inte tidigare haft. Hon må leva med många sår och
begränsningar, precis som alla som är människa, men först och främst så är
hon hon, du du och jag jag. Vi måste bara lära oss att tro på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar